Butik M
Anledningen till det är att jag ska starta eget, och har startat en särskilld blogg för mitt företag. Tanken är att jag senare ska starta en egen hemsida till företaget, men dit har jag inte kommit än. Jag mjukstartar lite med blogg först.
Här är företagsbloggen: http://butikm.blogg.se/
Där kan ni senare följa mina inköp, mina omskyltningar och ja, allt som rör min butik.
Men nu innan jag har tillgång till lokalen finns det inte mycket jag kan göra i den, mer än att hjälpa Marie med att sälja allt som finns där.
Tillgång till lokalen får jag den 1/3 och jag öppnar för försäljning den 25/3 om allt går enligt mina planer. Där kan ni komma och köpa blommor, arrangemang, krukor, ljusstakar och en massa annan inredning. Både till vardags och till fest. Men som sagt, vill ni följa utvecklingen så kolla in den bloggen.
Nu innan öppningen kommer jag naturligtvis att skriva om mina steg till att starta min butik. Jag ska försöka berätta om min resa mot drömmen jag har haft länge. Att ha något eget, något som bara är mitt och att få göra världen lite mer färgglad!
HJÄLP KATTHEMMET KOMPIS!
Katthemmet Kompis i Nybro brann på Nyårsdagen ner helt. Mormor har adopterat en katt därifrån och jag ringde dit när vi behövde hjälpt att placera ut Sune, det är så jag känner till det här katthemmet. Paret som tar hand om katterna heter Maritha och Sonny och de är världens gulligaste. De hade byggt upp det här helt på egen hand och förlorade allt på ett ögonblick. De flesta katterna klarade sig, en del hann de rädda, en del stack ut i skogen, men tyvärr blev en del innebrända.
Gå in på deras hemsida: http://www.katthemmetkompis.se/ för att läsa mer.
De har även en blogg: http://katthemmetkompis.blogg.se/ där du kan följa arbetet.
Snälla hjälp dem att klara av den här tragedin genom att skänka pengar eller saker som de behöver. Det finns en jättebra lista på hemsidan och i bloggen över vad som behövs och vad som är akut. Mat är något som alltid behövs, likaså kattsand och avmaskningstabletter.
Om du vill hjälpa dem att hjälpa, kolla in deras hemsida. Det de gör är fantastiskt och så mycket mer värt än vad som kan beskrivas i ord. De tänker bygga upp katthemmet igen, men just nu pågår en utredning över hur branden startade och katterna bor nu inne hos Maritha och Sonny. En del är ute i stödhem, men de flesta har de själva inne i sitt hus. Tänk dig själv att få in ett 20-30-tal katter i hemmet på en gång, det är mycket som behövs för att klara av detta, inte minst psyke.
Som du säkert förstår så brann deras stora matförråd ner, alla leksaker, klösträd, kattoaletter, filtar, dynor, skålar och allt de hade arbetat för är borta.
Hjälp dem!
Är det jag som är blond?
Marie vill att jag ska betala Goodwill, men det vill inte jag. För er som inte vet vad det är så ska jag ge en snabb förklaring. Goodwill kallas det som inte går att ta på när man överlåter ett företag. Det är kundkretsen, läget och ryktet. Ja, man kan väl helt enkelt säga att det är kunderna.
Men det är faktiskt så att jag inte ska ta över hennes affär. Hon överlåter inte verksamheten till mig. Jag ska starta eget. Det enda som binder oss samman är att jag ska vara i samma lokal. Jag sa detta till henne när vi pratade igår, men hon menar att många kunder som hon har haft kommer gå till min butik sedan, och för det ska jag alltså betala 125 000:- Ja, ni ser rätt. Det är ingen liten struntsumma för mig det här. Jag måste ju ta lån till att kunna starta upp och betala de första räkningarna, skapa mig ett lager och göra det fint i min butik. Till detta försöker jag få lån på 200 000:- och det är ju som sagt bara så att jag ska kunna starta upp.
Nu vill hon dessutom att jag ska ge henne 125 000:- för den inarbetade verksamheten som man kan kalla det också.
Ja, jag förstår mycket väl att hon vill få ut något av att hon har drivit en butik i lite över 5 år. Men hon har ju kunnat arbeta och tjäna mer varje månad, eller? Okej, jag förstår problematiken i det här själv. Jag låter taskig. Men jag måste ju också tänka på mig själv. Hon nämde även att hon vill kunna betala av lånen. Men hallå? Det är väl inte mitt ansvar?
Så nu står jag där igen. Jag har problem, som så många gånger innan när det gäller det här.
Ni tänker kanske att "ja men du investerar ju i ditt jobb". Och ja, det gör jag ju, men jag har redan tagit ett lån på 200 000, om det nu ens går igenom. Jag har inte ens fått det bekräftat än. Ska jag då behöva ta 125 000 till? Nej, jag vill inte det.
Och för att vara helt ärlig så har ju Ogräsets rykte försämrats sedan hon inte har brytt sig om företaget i ett år nu. Hon har skulder och sådär. Det förstår jag ju, det har jag vetat länge. Och det är nog många fler som vet det. Varför skulle jag vilja betala för det?
Jag vill inte vara taskig. Men jag måste tänka på mig själv, på min ekonomi. Jag tar stora risker genom att starta eget. Jag vill slippa lägga ut mer pengar än vad som behövs.
Är jag dum? Är det en självklarhet att betala runt 100 000 i Goodwill för en butik i stan? Det sa Maries revisor när jag pratade med honom i alla fall. Han tyckte inte det lät orimligt, han sa även att när hon ringer och ber om råd så måste hans säga att hon ska försöka få ut så mycket som möjligt. Det är helt förståeligt, visst.
Det är faktiskt så att alla vill sko sig själva. Men som det är nu så står jag här, igen, jag har ingen makt. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag her det redan svårt. Nu blir det ännu värre.
Men jag har en god kontakt med Heimstaden och han sa att de inte hyr ut till vem som helst. Jag frågade om, efter att hennes kontrakt går ut i september, ifall jag skulle kunna ta över lokalen då. På det sättet slipper jag ju utgiften på 125 000. Han sa att hon möjligtvis kunde dels förlänga sitt kontrakt igen om de ser en framtid i hennes företag. Det är jag ju skeptisk till. Men han sa även det att hon inte får hyra ut i andrahand till någon de inte har godkännt. Och jag står ju först i kön nu på lokalen så då borde jag kunna få den efter henne.
Men inget är säkert. Jag hatar det här. Jag vill bara lägga mig under en stor jävla sten och förmultna.
Livet.
Och ja jag vet att man ska vara glad för att han har jobb. Men anledningen till att han blir förflyttad är för att en kärring villa komma tillbaka till Sjunnen, för hon hade tydligen fått börja i Vetlanda, och där ville hon inte vara. Samtidigt nu så har en annan man som var på Mikaels nuvarande skift, blivit förflyttad in till stan på egen begäran. Varför ska de tro att det är okej att köra med Mikael som de vill? När gubbjäveln som bestämde detta kom och sa det till Mikael i måndags så sa Mikael att han inte vill jobba dagtid. Men han hade tydligen inget att välja på så då kände han att det var bäst att hålla käften. Idag så gick han och pratade med gubben och frågade om han inte kunde få bli förflyttad till stan i stället, eftersom att hon som kommer och tar Mikaels plats nu ändå kommer därifrån. Nej det gick ju inte. Och nu var det här bestämt så det gick inte att göra något åt. Och så frågade han varför Mikael inte hade sagt någonting i måndags. Det är väl för fan inte lätt att börja tjaffsa, när man redan är rädd om jobbet man har? Och han hade faktiskt sagt att han inte ville jobba dagtid.
Mikael har redan fått förlängt fram till sista mars, men i det avtalet stod det tydligen ingenting om vad han skulle arbeta för skift. Så nu kan de ändra så han byter mitt i månaden till dagtidslön...jag tycker det låter märkligt. Men han ska ringa till facket i morgon. Vi får se hur det går. Jag hatar sånt här. Det är så typiskt Sapa.
Nu ska jag fylla i en lista bara för det, måste tänka på något annat.
Jag & min partner:
Vad heter ni? Malin och Mikael.
Hur länge har ni varit tillsammans? Över 6 år.
Hur gamla är ni båda? Jag är 21 och Mikael 26
Hur länge har ni kännt varan? Sedan 2003.
Hur träffades ni första ggn i livet? På internet, där skrev han till mig och sen började vi prata över msn, men första gången vi sågs IRL var någon gång i augusti 2003 tror jag.
Hur tog ni kontakt första ggn? Jag skrev i en chatt på internet och frågade om det fanns några "onormala" människor där. Han svarade, hahaha!
Har ni gillat varan förut? Aldrig träffats innan.
Hur länge "dejta" ni innan innan ni blev tillsammans? Dejtade och dejtade. Jag hälsade på honom i Oskarshamn några gånger innan vi bestämde att vi var tillsammans.
När blev ni tsm? Vi har satt datumet 22 oktober.
Vart var er första "dejt"? Hemma hos Mikael kan man väl säga.
Vad gjorde ni då? Vi kollade på "En djävul till flickvän" och han spelade lite på sin gitarr för mig, sen åt vi tacos. Haha :)
Kommer du ihåg er första kyss? Nej, men jag minns andra saker ;)
Vart befan ni er då? Jag antar att det var hemma hos honom.
Har ni haft sex? Haha, ja efter 6 år så hoppas jag man har haft det.
Vilka stjärntecken är ni? Båda är skorpioner.
Vem är äldst? Mikael är ju en gammal gubbe nu.
Vem fyller först på året? Mike, men det skiljer ju bara 10 dagar mellan oss.
Vem sa "Jag älskar dig" först? Åh gud, jag tror det var jag.
Vem är längst? Mikael är nästan 20 cm längre än mig.
Vem sjunger bäst? Vi båda sjunger lika änglalikt ;)
Vem lagar bäst mat? Jag, men mest för att Mikael nästan aldrig testar. Han skulle nog kunna bli duktig.
Vem är roligast? Det är väl olika.
Vem är galnast? Beror på. Vi är nog rätt lika, men jag har lättare för att prata med andra som jag inte känner och har kanske därför lättare att verka mer rolig och galen.
Vem är blygast? Mikael.
Har ni någon speciell låt? Ojojoj, det finns många som gör att jag tänker på oss.
Har ni några "fri kort? Det tror jag inte.
Har ni stora framtidsplaner tsm? Ja, det vanliga, barn, hus och bra jobb. Usch vad tråkigt det lät. Men jag vill verkligen ha barn med Mikael och jag vill vara med honom resten av mitt liv.
Har ni gråtit i varandras armar? Ja, flera gånger.
Har ni varit utomlands tillammans? Räknas Danmark? Hahaha.
Har ni gjort slut ngn ggn? Nej. Inte seriöst :)
Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? Nej.
Håller ni i handen på stan? Nja, ibland.
Vad har ni gemensamt? Att vi kan ta det lugnt. Att vi är ärliga och snälla. Och naturligtvis så älskar vi båda musik, film och en massa annat som gör att vi fungerar ihop. Vi har mycket samma smak.
Är ni förlovade? Ja, men använder aldrig ringarna för vi båda har vuxit ur dem.
Bor ni ihop? Ja, sedan fem år tillbaka.
Har båda körkort? Bara jag.
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Jag lagar mat, han sitter en stund vid datorn. Sedan kollar vi på film och har mysigt tillsammans. Kanske tar en runda med bilen, och pratar lite.
Bor ni nära varan? Haha, ja som sagt i samma lägenhet.
Brukar ni bråka? Med jämna mellanrum måste jag ventilera mig, han är mer inåtvänd vilket kan störa mig enormt mycket ibland.
Ringer eller SMS:ar ni mest? Varken han eller jag sms:ar alls mycket. Vi ringer inte speciellt mycket till varandra heller.
Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel? Svårt. Men jag tycker om hans händer, och tänder. Det sa jag i början till mina vänner, att han hade så fina tänder. Men jag gillar långa slanka pianofingrar, och det har han :)
Har han/hon någor syskon? 1 syster.
Dricker din partner? Inte ofta, vi festar kanske i genomsnitt en gång i månaden. Om ens det.
Röker din partner? Nej.
Snusar din partner? Nej.
Brukar nån av er prata i sömnen? Jag kan göra det ibland. Men framförallt låter jag enormt mycket. Och ja, han kan också ligga och låta.
Sovit i samma säng? Nej men fy, det kan man ju inte göra!
När sågs ni sist? Idag vid typ 14 innan han skulle till jobbet.
Vad gjorde ni då? Han gjorde sig i ordning, jag låg i sängen och glodde på tv.
Älskar du han/hon? Ja, och kommer alltid att göra det.
Att Påverka
Några exempel är Sinead O'connor, Pink, Pamela Anderson, Charlize Theron, Ellen DeGeneres och Tracy Chapman. För att bara nämna några.
Självklart finns det män också som till exempel Daniel Johns i Silverchair. Han är vegan och brinner för djurrätt, och jag vet att hans före detta älskling Natalie Imbruglia också brinner för djurrätt, kolla här:
Bilden är från PETA:s senaste kampanj mot päls.
Det finns många kända kvinnor och män som ställer upp på bilder för PETA. Men den mest kända inom den organisationen är väl ändå Pamela Anderson som många gånger har gjort sin röst hörd inom det ämnet.
Det är inte bara inom djurrätt som jag har mitt intresse, även om det nog är det ämnet som jag känner starkast för. Jag tycker det är viktigt att någon vågar ifrågasätta övermakten. Detta gör ju bland annat Pink med sin "Dear Mr. President".
Vi får inte heller glömma Sinead O'connor som på 90-talet slog igenom med sin "Nothing Compares". Men sedan visade hon sin reaktion mot att barn utnyttjades av vissa religiösa människor som använde sin tro för att rättfärdiga sina dåd. Då tolkade hon Bob Marleys låt "War" i tv och därefter så blev hon förklarad som typ psykiskt störd och få ville veta av henne mer. Det krossades skivor och buades.
http://www.youtube.com/watch?v=iYw8JR1N90o
Tracy Chapmans underbara "Talking about a revolution" har även den ett budskap. Lyssna och njut.
Vad jag vill säga med det här är att det verkligen är jätteviktigt att aldrig vara rädd för att stå upp för något viktigt. Även om det alltid kommer finnas människor som aldrig kommer dela dina åsikter så kan man hjälpa eller informera någon och kanske ändra någons liv. I alla fall till en liten del.
Vad händer med mina drömmar?
Nu ska jag bara få tag på pengar, men det löser sig. Jag ska prata allvar med mamma och pappa och så ska jag ta ett snack med arbetsförmedlingen om starta eget-bidrag. Jag känner att det kommer lösa sig.
Idag var Mia och jag i Bankeryd och hälsade på de som hon köper blommor av. Hon handlade mycket, för vi har även möblerat om i affären idag så vi ska plantera en massa nytt. Så nu kör hon slutspurten här vid jul.
Det som är jobbigt nu är att jag måste ta tag i allt IGEN. Jag har redan gått igenom det här en gång, och då blev det ju inget. Men den här gången är det på allvar. Jag måste skriva en bra affärsidé och göra en likviditetsbudget och lite. Men det ordnar sig. Huvudsaken är att jag pratar med mamma och pappa för det är de som troligtvis får hjälpa mig i slutändan i alla fall. Hoppas bara att jag kan få starta eget-bidrag så jag kan ta lite mindre lån.
Sen måste vi fixa lite med hyreskontraktet också, men det går nog smidigt. I januari är det en ny Formex-mässa i Stockholm och då ska vi åka dit, Marie och jag. Good, good. Måste, måste, måste ha pengar klara tills dess.
Annars är livet som vanligt. Vi hade fest i lördags, jag fyllde ju år och det kom hit en hel del folk. Och idag som sagt så har jag varit i affären och mixtrat.
I morgon är det en latdag, gött. På tisdag ska jag till Nässjö och efter det ska jag hjälpa till att köra flyttlass. Onsdag, torsdag och fredag är jag i affären och hjälper till. Sen är det heeeeeeelg!
Ny vecka
God förmiddag!
Ännu en ny vecka har startat och jag ska försöka vara positiv. Idag är det Ogräset som gäller, klockan 12-18. Sedan hem och äta och ta en promenad. Det kanske blir hälsans stig, vem vet?
I morgon ska jag till det där jävla Nässjö igen. Men som sagt, jag ska försöka vara positiv. Det kommer inte bli lätt, men jag ska i alla fall försöka.
Och det verkar inte som att jag får vara på Ogräset genom arbetsförmedlingen, för att företaget inte har något kollektivavtal. Är det så svårt att förstå när det bara är en anställd? Nu är det ju bara Mia själv som är det, men innan var det ju Cattis med. När man är två vänner som jobbar så känns det kanske lite töntigt att skaffa kollektivavtal.
Hur som helst så vill Arbetsförmedlingen, Folkuniversitetet och facket för Handels inte hjälpa mig ett jävla dugg. Jag har liksom hittat ett bra ställe att vara på, där jag trivs. Dessutom har jag förklarat för han på FU att Mia och jag har fått en bra personlig kontakt nu när jag har varit hos henne på eget bevåg (vilket jag nog aldrig skulle ha nämnt, eftersom att man visst inte får fixa en praktikplats själv). Allt det här främjar ju mina planer på att starta eget. Jag har lokalen, jag har kontakterna och jag har erfarenheterna.
Tydligen så är det inte bra ändå. Nej, sparka på de som redan ligger. Jag trodde ni främjade eget initiativ och att man vet vad man vill, att man har ett mål här i livet. Jag hade nog fel.
Så nu verkar det som att jag får ligga och pendla till Nässjö tre dagar i veckan, dvs 24 mil per vecka. Vi ska vara där i ett havlår om vi inte hittar jobb under tiden. Då betyder det att jag ska sammanlagt köra 576 mil och om vi säger att bensinen kostar exakt 12 kronor så får jag betala sammanlagt 6912 kronor på att åka fram och tillbaka till Nässjö i ett halvår.
Vad roligt, jag ska ta 1152 kronor av min a-kassa på 5000 kronor varje månad och betala bensin för att jag är arbetslös. Om jag hade bott ensam så hade jag fått flytta hem till mina föräldrar för länge sedan. Usch, jag tänker på alla stackare som får ge upp sin självständighet och frihet för att hela vårt samhälle är käpprätt åt helvete.
Men hörrni, nu ska jag ju vara positiv.
Så dags för en macka och sedan lite smink...eller tvärtom.
Folkuniversitetet
Vad har vi gjort idag?
Jo vi har gått igenom vad vi gjorde igår och så har jag kopierat upp 15 st helt onödiga papper. Jag förstår mig verkligen inte på kopiatorer.
Hur som helst så fick jag en känsla av att gå i gymnasiet igen. Det är nästan samma sak nu som då, vi sitter vid datorer, skriver ut lite papper och kopierar. Personen som man vill prata med har inte tid (i gymnasiet var det läraren, här är det våran ja vad ska man kalla honom? Han heter Sten i alla fall.) för att de är sååå upptagna med sitt eget eller andra.
Men jag vet att jag gjorde mer värdefulla saker i gymnasiet än vad jag gör här. Jag lärde mig mer där än vad jag gör här, även om vi satt mycket vid datorerna då, så lärde vi oss NÅGOT i alla fall.
Vad tänker jag på?
Just nu tänker jag på hur skönt det skulle vara att arbeta som typ poet. Det skulle vara skönt att få skriva ner sina känslor på papper och få betalt för det. Okej, det är inte så lätt, men vi låtsas att det är det just nu. Jobben på AMS hemsida är få och väldigt inte i min kategori. Så jag får väl drömma mig bort i stället till en värld där allt är perfekt.
Jag har min egen affär, jag har en unge eller två och bor tillsammans med dem och Mikael i ett fint hus. Vi har våra katter och vi har fin, personlig och färgstark inredning. Vi har även en mysig trädgård och två bilar som fungerar prima, för Mikael har nämligen fått körkort. Han jobbar med datorer och trivs väldigt bra med det. Han kanske är spelutvecklare? Eller systemvetare? Vad fan nu det är. Jag har ingen aning, men det låter bra. Vi har en god ekonomi och vi är friska. Vi älskar varandra och visar det ibland genom att skrika åt varandra och skälla på varandra, men oftast genom att ge varandra en puss eller kram innan jobbet. Vi hjälps åt att laga mat, fast ibland när jag kommer hem så står han där med barnen och har middagen färdig, älsklingen min.
Jag vill dit nu!
Vad ska jag göra för att komma dit? Tja, inte sitta här och ruttna hoppas jag. Vad faaaaaan gör jag här? Ge mig pengar så startar jag upp min verksamhet med en gång och säljer som bara den!
Nässjö.
Dessutom ska vi egentligen ha personliga möten med de två personer som jobbar där. Men de hinner ju inte med oss alla. Jag hann prata med gubben igår och då kom vi överens om att jag ska ha praktik på Ogräset.
en innan det går igenom så måste det skrivas under papper av en massa folk och jag ska ringa till facket. Blablabla, helt totalt jävla onödigt!!!
Och innan vi går så frågar han; Känner ni att ni har lärt er något nytt idag?
Vafan!? Vad skulle det vara? Att använda musplattan på en bärbar dator eller?
Nä jag blir så irriterad, och det här slänger jag 100 spänn om dagen på. Resan till Nässjö är inte billig. Åh jag är så irriterad. Och det har jag sagt till dem. Jag visar mitt missnöja hela tiden, och det är fler osm gör det. Men "det är arbetsförmedlingen som har bestämt att vi ska åka dit".
Jävlajävlajävla skit!
Hur som helst så hoppas jag det går fort att komma igång med praktiken nu.
Nu ska jag kolla på veriges fulaste hem på nätet.
Och nu är helgen slut.
I morgon ska jag först till läkaren klockan 9 sedan tll Nässjö och prata om min praktik. Och efterom att det bli krångligt att förklara varför jag ska till Nässjö så skiter jag helt enkelt i att förklara.
Jaha, här sitter jag helt färdig nu, men ska inta vara där förrän om en timme. Vad ska man göra då?
God förmiddag!
Ännu en ny dag är kommen. Tjohej!
Idag blev jag väckt av katterna, det är rätt jäkla jobbigt vill jag lova. Jag var förbannad den första halvtimmen och skrek lite, men sen duschade jag och då blev jag lite lugnare. Haha. Jag har redan hunnit med att duscha, klä på mig, färga ögonbrynen och äta lunch. Vid 12 ska jag vara på Ogräset och öppna, idag är jag där ensam om inte Marie får något cp-ryck och kommer ner. Det tvivlar jag på. Men hur som helst så hade jag tänkt mig att skylta om, så jag har något att göra. Något säger mig att det inte kommer så mycket kunder idag.
Men frågan är vad jag ska skylta med. Egentligen borde man kanske ställa fram det lila, eftersom det är den färgen som är mest "inne" just nu. Vi har ju oranget just nu. Om man ska ta lila och silver? Näää, är inte det tråkigt? Åh, jag får prata med Mia.
Nu ska jag snoka runt här.
Girl
Tänk om vi tjejer verkligen kunde vara så stöttande mot varandra. I stället snackas det skit om en när man inte är närvarande. Varför kan inte vi tjejer ha en äkta relation, utan en massa onödigt skitsnack? Där har vi den stora skillnaden mellan män och kvinnor, i de flesta fall.
Jag är för snäll.
Jag har nyligen kommit på att jag har jävligt, jävligt svårt att säga nej. Jag plågas verkligen om jag måste tacka nej till något. Detta märks väldigt tydligt när Mia frågar om jag kan hjälpa till i affären. Fastän att jag inte har några förpliktelser över huvud taget när det gäller Ogräset så känner jag mig dum om jag säger att jag inte kan komma.
Som igår till exempel. Jag var sjuk, eller sjuk och sjuk, jag var förkyld. Jag har ju varit lite krasslig i helgen och kunde därför inte vara på Ogräset varken på fredagen eller lördagen. Vi hade kommit överens om att jag skulle hjälpa hennes mamma i affären då för att hon inte riktigt kunde med att dra av 25%. Men jag ringde på torsdagskvällen och sa att jag inte kunde komma dit på fredagen. Visst, det löste sig, det var inget mer med det. Men bara för att jag sa nej då, så kände jag nästan att jag var tvungen att tacka ja när Mia ringde och frågade om jag ville komma igår.
Jag skulle bara stänga, vilket innebär att jag är där från klockan 16 till 18. Det tog verkligen emot att säga "Nej, jag mår inte helt hundra än". Så hon ringde efter hennes mor som kunde komma och stänga åt henne. Men hon ringde tillbaka till mig och frågade om jag kunde komma dit i tio minuter, så hon kunde köra hennes dotter någonstans. Egentligen skulle jag ju sagt nej. Jag hade redan sagt till henne att jag inte mådde helt okej och inte ville komma. Men snäll som jag är så säger jag "Javisst, tio minuter kan jag väl vara där".
Jag är en jävligt snäll människa. Om jag nu hade till exempel haft magsjuka och legat och spytt hade jag såklart inte kunnat komma. Men dum som jag är så hade jag nog sagt likadant ändå.
Det här handlar inte om att jag på något sätt är irriterad på Mia, eller någon annan människa. Jag bara inser att jag har jäkligt svårt att säga nej ibland. Vissa människor utnyttjar säkert det till sin egen fördel. Så därför måste jag bli bättre på att säga nej. Ibland är det jobbigt att vara för snäll, och det vet säkert många av er.
Dags att skriva tror jag.
Jag var tvungen att skriva här kände jag, för jag fick syn på att Josefine hade börjat blogga igen och då kom liksom gnistan tillbaka till mig. Men hur som helst så känner jag mig lite lustig i både kropp och hjärna så det är säkert en del stavfel här. Jag skulle bara meddela att jag är vid liv, till er som följer min blogg, för det finns faktiskt några som gör det och det är ju jätteroligt!
Jaja, jag lägger upp en bra låt tills vidare. Videon är också bra. Jag är lite kär i Pink.
Kvällstider
Igår hände det något ganska tråkigt. Min bil gick sönder igen. I torsdags var Andreas här och lämnade den efter att pappa och han har reparerat den. Då fungerade den bra, tills igår. Mikael och jag var ute och skulle plocka svamp, men det blev inte så mycket svampplock för när vi gav upp på det första stället och skulle åka så låste sig bromsen. Jaja, tänkte jag och försökte köra frammåt och bakåt för att få loss den. Men icke sa nicke. Jag ringde pappa och han sa att vi skulle putta bilen fram och tillbaka och att jag skulle försöka köra både frammåt och bakåt. Men det fungerade inte. Han fick släppa sitt arbete och komma ut i skogen till oss (typ ute vid Pauliström) och hjälpa oss. Han lyckades få loss bromsen så att det gick att köra hem bilen till Virserum och nu står den där. Så nu har jag återigen Volvon. Menmen, sånt är livet. Volvon är go att köra i alla fall. Vi får se om de lyckas fixa till det här problemet också. Jag vet inte hur många gånger min bil har varit på besök i Virserum för att bli reparerad. Jag är bara glad att jag har den pappa och bror som jag har. Tack tack tack!
Jag har fått min mens idag också ja! Så nu kanske allt börjar komma igång som vanligt, jag hoppas i alla fall. Det komiska var att jag tog ett grav.test precis innan jag märkte att mensen kom. Typ två timmar innan. Det känns ju ganska onödigt. Jaja, det är som det är. Just nu är jag glad att jag har mens och att allt är som det ska vara. Nästa steg är att bli gravid.
Nu ska jag snoka runt lite här ute i cyberspace! Haha!
